Finetanol och Fuletanol – etanolens två ansikten.

Pål Börjesson en forskare inom energi vid Lunds Universitet har skrivit en rapport om etanol och dess två ansikten, fuletanolen och finetanolen. Vad som avgör är hur miljövänlig framställningen är och här tar Börjesson en väldigt bred syn och tittar på allt från odling och allt som berör den rent miljömässigt till hur produktionen i slutänden ser ut med och vilka bränslen som används på vägen.

I den rapporten framgår att svensk etanol är klimateffektiv och att den konkurrerar på lika villkor miljömässigt mot den brasilianska sockerrörsetanolen. De krav som Börjesson tar med i sin rapport på framställningen av etanol är:

  1. Anläggningarna ska drivas med biobränslen.
  2. Inte odla ettåriga etanolgrödor på kolrik mark där man normalt inte odlar eller där man odlar fleråriga grödor under lång tid.
  3. Man måste ta vara på alla biprodukter.
  4. Lustgasutsläppen vid odling måste minimeras genom bättre kväveutnyttjande och man ska använda kvävegödsel framtagen med lustgasrening.

Som tidigare nämnts på bloggen så anser jag att etanolen utgör en av grundstenarna i framtidens drivmedelsförsörjning. Och den här rapporten visar att etanolen inte är en miljöbov utan att den minskar klimatpåverkan kraftigt om den framställs rätt. Och Börjesson påpekar också att det finns förbättringspotential på nästan alla plan.

För den intresserade så finns mer att läsa i Pål Börjessons rapport som ni hittar här. Och en artikel på NyTeknik.

Nu är frågan bara vilka övriga grundstenar vi hittar att bygga vårt hållbara samhälle på?